bellux

Min nye specielle och uttrycksfulle vän, sitter på sitt kontor och gör mig lycklig. Varje gång jag i min allt för hektiska tillvaro lyckas smita förbi till verklighetens trappa och ger honom minst en sekunds mental närvaro så lyser mitt hjärta. Hur kan en människa som sitter instängd på ett kontor jobbandes för en halvt miserabel tidning hålla fast så mycket känslor i en och samma blick eller bara ett simpelt gitarrackord?

Världen rövar oss på kreativitet tills vi förstår att vi lever. Precis som de gjort från honom.

Väntandes på en kanske förödande, kanske lättande tillkännagivelse, inser han vad livet innebär. Han skriver plötsligt ett par underbara låtar. Han lever och känner. Cancer förstör, jag vet det, alla säger det. Men för vissa kanske det är en start  till att inse vad livet handlar om. Jag skulle hellre dö i förtid, tillfredsställd och vetandes. Än att leva ett långt liv utan att veta vad jag egentligen håller på med. - Är det värt det? Oavsätt så hoppas jag att alla min omgivning inklusive jag inte behöver drastiska åtgärder för att förstå.

Lingonberry @ soundcloud - lyssna på honom, han är en fin människa

Det kommer aldrig kunna vara samma sak för någon annan, men det kanske ger en liten inblick i vad jag känner.

Visa mig vad jag egentligen håller på med, och varenda människa likaså. Bekämpa alla hemska sjukdomar och lär folk hur man lever efter dig. - vishet och insikt

Idag fick jag en äckligt verklig påminnelse om att jag lever.

- jag känner igen dig, varifrån vet jag inte.