Kom tänd en eld.
-
Någonstans mellan allt äckligt blåser en vindpust av något som var. En liten gnista av en bortglömd reaktion som aldrig blossade till liv på riktigt. En ambition som aldrig hittade sitt mål, ett ljud som ingen hörde.
Har jag någonsin varit där? Eller är det bara en illusion av det jag alltid velat. Tänd min eld och få mig att brinna, ge tillbaka min fackla. Illusionen är min illusion. Låt mig leva på den. Låt mig äga vissheten. Men jag vet inte ens hur det känns.
Vissa hittar aldrig tillbaka. Ge mig det som tar mig tillbaka, även om det som krävs att vår snö blir rosa, så som det var på vårt pingisbord.Ge mig renässansen, rena mina skrapsår. Led mig upp på vackra berg, låt mig bevittna livets tysta andetag med hjärtat i rätt kista.
-
-//- Tänd min eld, och låt den brinna förevigt.