Till och från.


En dag åkte jag från dimman till havet och tillbaka. 
Vart jag än gick var allting vackert. 
Utom min ihärdiga träningsverk.
Men med en mjuk tandborste kunde jag borsta bort alla sår.
Till och med dina. Så:
Kom och ge upp nu.

Ibland tror jag att människor blir rädda,
för allt de inte känner, och allt de känner för väl.
Ge upp rädslan och dansa på ängen tillsammans med mig.

Det kanske är där vi alla hör hemma. 
På en äng mitt emellan svart och vitt.
Men aldrig i någon gråzon. Aldrig någonsin.

Provsmakar livets heroin

 
Vi är lite förtjusta,
i musiken och danserna.
Alla fina kläder och det där lilla extra.
Vi vill nog spendera kvällen i filmernas värld.
Vi kanske hör hemma där.
Eller så gör vi vår verklighet till film.
Eller så gör vi låtar. Tusen låtar.
Det kanske räcker med en.
Innan det är försent för Edelweiss