Mirage.


Jag testar objektiv, blixtar och lightroom för snart är det dags.
Men först ska jag packa en liten väska, spela lite beachfotboll och gå på en nätverksfest.
Ibland kommer jag hem 4.20. Solen har gått upp och rådjuren springer över fälten.
Hon gör sig vackert på sitt porträtt och min mor får se hennes unge. 
Ibland gråter de alla tre ett par glädjetårar. Mest för att det ligger i släkten.
Och för att ett par ord är så mycket. Ni är så mycket.
Sist var det för att någon var allergisk mot curlyhästar,
det minns jag så väl. Hejdå rådjursfamiljen.
Jag kanske kommer hem när det blir kallt.

 
Annars går jag barfota och tar kort på solen.
Ger en viktig lapp till någon som behöver det. 
Ni tutar och låter, som om jag kommer se vem det är.
Jag ser aldrig vem det är. Barfota. Udda.
Jag läser om maskinella apelsiner, japp.
Vacker solnedgång.

Midsommar.

 
The most beautiful feast in our dear country. Vi sjöng förfullt och åt och åt. Jag dansade inte till små grodorna, men lite till hej macarena. Spelade Youth och gjorde budgetblomkransar med mammis, påsförslutare och presentsnöre, det gillar vi. Idag äter vi jordgubbstårta. Och jag tar ett dopp i regnet. Och jag och LN ringer fel till varandra två gånger. Puss. Livet. 

Studenten.



Studenterna. Mina vackra människor skjuts ut i världen. 
Vissa sponsras av Brämhults juice, vissa super sig redlösa. 
Jag håller mig till juicen med mina vackra och tar ett morgondopp med flickalilla. 
Ut och bort på äventyr. Tusen adjön väntar. Men det är aldrig farväl. 
Det har jag lärt mig. Fina hattar och god mat.
Snart försvinner jag igen.