Hejdårå.

Ibland möts man runt ett välbekant matbord och delar med sig av allt. 
Godheten själv är osäker, men jag har källor som säger 'oroa dig inte'. 
Tur det. Jag applåderar. Ännu en. Nej, nu är det dem det ska vara. 
Hon är vacker, vi hade vart bra vänner på heltid. Eller vad det nu heter.
Någon kastar glåpord om mitt andra substitut. Va lycklig jag blir.
Men jag kanske inte borde bry mig. Inte överhuvudtaget.

Sedan dyker min syster upp från ingenstans och firar påsk med oss,
men mitt i allt firande ska jag hem. Hem till England. En söndag. Precis nu. 
Låter mitt liv därborta fortgå, med storm och solsken. 
Jag önskar mig en fin termin. Med allt som hör därtill. Allt. 
Min sista natt delar jag med min älskade.
Jag borde dela alla nätter med henom. Ja.
 
Nu sitter jag i mitt rum i England.
Beundrar min påsk lite, Jesus är ju trots allt uppstånden. 
Mina ögon ramlar ner, så nu går jag och lägger mig i mina fjärilar,
med stjärnorna i taket. 


 

De är okej.

 

"Let us reflect in another way, and we shall see that there is great reason to hope that death is a good, for one of two things: — either death is a state of nothingness and utter unconsciousness, or, as men say, there is a change and migration of the soul from this world to another.

Now if you suppose that there is no consciousness, but a sleep like the sleep of him who is undisturbed even by the sight of dreams, death will be an unspeakable gain. For if a person were to select the night in which his sleep was undisturbed even by dreams, and were to compare with this the other days and nights of his life, and then were to tell us how many days and nights he had passed in the course of his life better and more pleasantly than this one, I think that any man, I will not say a private man, but even the great king, will not find many such days or nights, when compared with the others.

Now if death is like this, I say that to die is a gain; for eternity is then only a single night. But if death is the journey to another place, and there, as men say, all the dead are, what good, O my friends and judges, can be greater than this?

If indeed when the pilgrim arrives in the world below, he is delivered from the professors of justice in this world, and finds the true judges who are said to give judgment there, Minos and Rhadamanthus and Aeacus and Triptolemus, and other sons of God who were righteous in their own life, that pilgrimage will be worth making. What would not a man give if he might converse with Orpheus and Musaeus and Hesiod and Homer? Nay, if this be true, let me die again and again."

- My dear Socrates. 

And then I moved to England.


Första dagen gick och jag var redan kär i allt jag råkade hitta i mitt nya land.

 
Jag träffade nya människor och fick besök av mina käraste svenskar. 
Jag och mina nya flatmates har det bra tillsammans, jag och korvprinsessan irrar runt i en stad som är vår,
och jag och bajsapan är som vi borde vara. haha.
 
 
Jag slår shoppingrekord på primark och besöker vackra platser. 
 
 
Jag trivs och dansar, med folket. Eller andra folk. Eller alla jag känner.
Ibland fastnar jag i skum eller i snö, ibland tappar jag en sko eller hamnar på tv.
 
 
Jag räknar soluppgångar och peppar julledighet efter min mest pluggiga och roliga termin någonsin.


Jag åker bort ett tag och allt har förändrats där jag hörde hemma.
Då menar jag nästan allt. Året börjar som det slutar,
och slutar som det börjar. Skillnaden är
att jag snart åker tillbaka till min bas.
Jag längtar. 

Imorgon är det nyårsafton.
Jag ber för ett fint 2014.
Och tackar för ett händelserikt 2013. 

Av alla år har jag nog gjort mest, utvecklats mest, 
vart lyckligast och haft flest hinder i år. 

Tack till, 
Mina föräldrar, jag bara älskar er så mycket. 
Och Dandelion. 
Och Nora.