En lång väg hem.

 
Helt plötsligt så är man hemma. 
Jag saknar redan värmen, och svärmar om alla konstiga saker som har hänt och händer.
Jag är hemma och det flyger in fåglar i mitt hus mitt i natten.
Det är konstigt att inte somna klockan 7 på morgonen varje dag, 
och att inte ha sju rumskompisar, eller iallafall tre,
som man väcks av eller myser med varenda dag. 
Jag får påminnelser om att jag snart ska iväg igen.
Om att de väntar på mig på andra sidan atlanten.
Tillsvidare så träffar jag alla som jag borde. 

 

Vi syns i dimman.

 
 
 
Bland bartendern som sjunger kärlekslåtar till mitt hjärta, 
min nagelfilande och mat-görande rumskompis.
Bland sjukdomar som inte existerar, 
eller hemligheter. Bland trötta, mysiga stockholmare.
Och eufori, all eufori
Så bokar jag ett litet flyg, till fel stad,
med rätt flygsällskap. Lycka.
 
 
 
Skyddsänglar är nog med oss allihopa, 
för allt går bättre än väntat, vad som än händer. 
Så jag äter min sushi, eller spaghettin med världens bästa köttfärssås á la nagelfilare och
jag ska gifta mig med en kock och ha hippiekläder hela livet.