Mirage.


Jag testar objektiv, blixtar och lightroom för snart är det dags.
Men först ska jag packa en liten väska, spela lite beachfotboll och gå på en nätverksfest.
Ibland kommer jag hem 4.20. Solen har gått upp och rådjuren springer över fälten.
Hon gör sig vackert på sitt porträtt och min mor får se hennes unge. 
Ibland gråter de alla tre ett par glädjetårar. Mest för att det ligger i släkten.
Och för att ett par ord är så mycket. Ni är så mycket.
Sist var det för att någon var allergisk mot curlyhästar,
det minns jag så väl. Hejdå rådjursfamiljen.
Jag kanske kommer hem när det blir kallt.

 
Annars går jag barfota och tar kort på solen.
Ger en viktig lapp till någon som behöver det. 
Ni tutar och låter, som om jag kommer se vem det är.
Jag ser aldrig vem det är. Barfota. Udda.
Jag läser om maskinella apelsiner, japp.
Vacker solnedgång.

1 Päronen:

skriven

:) Jättefin <3

Svar: Haha, kraam på er.
Isabella Johansson

Kommentera här: