At least as light as a colibri feather.

 
Jag har börjat packa ner mitt rum. För varje år måste man förflytta sig, vilket är ganska okej tycker jag. Jag längtar redan till nästa års gigantiska nybyggda kök och de gosiga sängarna i The Meadows. 

I all min nedpackning så hittar jag en liten bok. En bok som jag nästintill har glömt. Det var ni som skrev den, några av er som förstår vad som skrivs just nu. Ni äresvärdiga svenskar som kom på överraskningshejdå-t för många månader sedan. Många saker har hänt sedan dess, mycket har förändrats. Till det bättre. Allt var ganska supert då. Men nu, nu är det ännu mer supert. Livet har så mycket att ge, glöm inte det.

I dendära lilla boken så läser jag om betydelser. Att jag har lyft olika människor, kanske i ett snack i Taize eller på en gräsmatta utanför ett välkänt hus. Någon säger att jag ska dra tillbaka min engelska käraste till Sverige så att våra barn kan leka tillsammans, en annan pratar om Jesus eller Jokrar. Ni skriver om minnen, om gröna ansikten, om länder bortom horisonten. Tänk inte om, tänk när och hur, skrev någon. Och några penisar är ritade på sidorna. Ja, de ska väl alltid vara med. Comedians. Jag skrattar faktiskt. Ler och läser vidare. Jag säger bara tack. Det är skönt att ha så mycket med så många. Blessed. Det är väl vad jag är. 

Jag har börjat packa ner mitt rum, ja. Jag har tre exams kvar och jag vet att jag klarar det fint. Jag smiter runt till människor som inte bryr sig om vad de håller på med, vi läser ett par rader och jag smiter till nästa äventyr. Kanske lite biljard eller en picknick i solskenet. Solskenet. Det skiner på mig varje dag, även om solen inte lyser. Som jag alltid säger, jag älskar detta stället. Det känns konstigt att ett helt akademiskt år har gått. Och det känns hjärtskärande att åka hem snart. Från alla. Men det känns fint att komma hem och se alla i deras vita klänningar, att matas med kristenhet och höra toner av banden jag älskar. Jag längtar efter livet. Och livet är redan här, nu knackar han på min dörr. 

Adjö eller adieu.

1 Brigitte:

skriven

☀️💚💋👍👵👴🐶

2 Hanna:

skriven

Du borde bli poet punkt.

(jag gillar ditt sätt att skriva alltså <3)

Svar: Det låter fint det. Poet alltså.
Isabella Johansson

Kommentera här: