Till och från.
En dag åkte jag från dimman till havet och tillbaka.
Vart jag än gick var allting vackert.
Utom min ihärdiga träningsverk.
Men med en mjuk tandborste kunde jag borsta bort alla sår.
Till och med dina. Så:
Kom och ge upp nu.
Ibland tror jag att människor blir rädda,
för allt de inte känner, och allt de känner för väl.
Ge upp rädslan och dansa på ängen tillsammans med mig.
Det kanske är där vi alla hör hemma.
På en äng mitt emellan svart och vitt.
Men aldrig i någon gråzon. Aldrig någonsin.
skriven
tok älskar den sista bilden.