tretvåett

 
Jag minns idag för två år sedan,
Det var soligt, jag tog en buss till ingenstans,
jag lyssnade på osanning hos vid ett salamistånd,
Jag sprang. Min jacka tappades bort.
Men det var okej.
Jag vandrade med den första jokern.

Idag återstår mina frysta andetag.
Jag var fin trots allt. Men det såg bara jag och
den mystiska mannen i restaurangen och trädgårdsmästargubben. 
Och eldblomman, min vackraste eldblomma. 
Det är okej. Jag behöver inte synas, inte idag.
Jag vet vad jag är.


Nu lyssnar jag vidare;
"Stäng ute verkligheten
Älskling slut ögonen
Hör du melodierna i natthimlen
Det kommer ta en evighet
Vi sluter ögonen
och lyssnar på en psalm som bor i hjärtslagen"

Försvarsmekanismen

 
 
Jag vet vart jag står när det blir vår. 
Med en hand i himlen når jag upp till mitt lejon.
Mina örnar och mitt kall. 
Men, nu faller stenarna.

Jag vill inte mana fram något påtvingat,
Aldrig i livet vill jag absorbera osanningen igen.
Jag undrar vad som hände, 
När jag lämnade livet till något annat,
För att den levande plötsligt hatade,
- När jag stenades av den förste jokern.
 
 
 
Sedan såg jag den hatade predika om sin syn. 
http://www.svtplay.se/debatt

Måla


Grow down to grow up. - jensensatelje

Jag hittade en joker i en regnande spökstad,
En konstnär med penseldrag på händerna, 
Han har korsat min väg med en vacker, tänkande tavla. 
I våran uppochnervända och färgglada värld, sprider han ljuset i tavlorna.  
Fromma uttryckslösa tunnelmänniskor går på enskilda vägar,
Medans vi observerar hela världens mysterium.