Der, die, das.

 
Idag är en såndär dag när jag äter en kaka jag inte förtjänar, 
för att jag nog känner att jag behöver det. En liten tillfredsställande kaka. 
Det heter inte ens kaka, det heter cookie. Jag vet inte ens vad det heter längre. 
Inte kex, eller så. En cookie. Alltså, inte en kaka. Vi har inga ord. Hejdå. 

Nej, 
idag gömmer vi oss i sängar tillsammans. Det är mysigt. 
Så vi släcker våra ljus, fast det redan har blivit ljust.
Snurrar iväg med en volleyboll. Snurrar tillbaka igen.
Eller ända till min kartas svenska Kina. Eller till stranden i Magaluf. Eller en middag i Mexico. 
Solen lyser i mitt ansikte. Skriver. Andas. Njuter. Shh.
Ja. Det kanske var en bra dag tillslut. En bra natt.
Vackra England. Vackra, vackra England.

Fly.

 
I have just booked my flight home. Or have I? 
Is it a tear on my cheek or a smile on my lips.
I do not know. Dearest all, my home is split in two halves.
Two homes for one heart. 

Fastna aldrig. Som det står skrivet. 
På en anslagstavla, i ett rum som är mitt.
Kära Isabella. Fastna aldrig. Bra. 

I long for my second body. 
Two bodies. One heart.
For my dearest ones. 
And for waffles. Mm, those waffles. 

Men jag har det så bra här.
Så himla bra. 

Quality.

 
Milkshakes and wine.
Great nights with loads of words,
apivorous, horrendous, ballistic and quality.
Teach me more. More. More. More. 
 

Idag drömde jag att jag såg norrsken. Det var det vackraste. 
Hoppas jag får se det på riktigt snart. Norrskenet. Jag undrar om Nora ser det. Hon är i Norge nu.
Hon skickar kärleksbrev under dörren på hjärtats dag. Den finisen. 

Nu tänker jag avrunda min kära ekonomi med lite socialism och lite Shakespeare.
Wi. Tackar för mig.