Årets svenska del.


Året började i ett ryck. Någon släppte mig litegrann och någon annan jagade mig.
Vi kikade i en trygg bibel och letade efter duvor. Kreativa tankar rövades bort men hittades igen.
Allt var upp och ner, ner och upp. Som återkommande toner som skär sig. 
 
 
Jag tappade bort ett par champinjoner och levde med min kamera i handen. 
Tidningen, skolan och jag levde i en stressig tid tillsammans. 
Men jag klarade mig bra, väldigt bra.
 
 
Min älskade drog ner mig på jorden. Det var vår och vackert.
Vi var i Varberg, och vi var idioter. 

 
Det var saftdrickarfest i mitt hus för damen i mitten. 

 
Jag vaknade på morgonen och tog kort på någon som inte var min. 
Men man kanske aldrig är någons, så det artade sig. Hästarna var vackra också.
En dag tog jag med min korvprinsessa till det röda täcket, henne ska jag gifta mig med.

 
Sedan var det vår tur. Jag lånade ett par fötter att stå på och gick in i volleybollepoken.
Vi hade det bra, med flygande dörrar, hakuuna matata sånger och så himla mycket annat.

 
Jag avverkade två olika länder under tre veckors tid. Ingen visste nog vad jag sysslade med just då.
Men så småningom råkar jag flytta till en av de länderna. Men än kollar jag bara på aprilhimlen.
 
 
Det är vår på riktigt. Jag och korvprinsessan hoppar i sjön.
Och vi hälsar på människor. Det är roligt. 
 
 
Det är juni och jag lämnar mitt gymnasium. Jag firar och firas.
Snurras runt i en klänning och öppnar paket från mina vackra.

 
Jag åker till Frankrike och tar det lugnt. Jag fick en bok som jag skickar vidare nu,
och jag hittar en liten bit i världspusslet.

 
Familjen får små valpar och jag och mina vänner försöker göra världen bättre.
Sommaren är igång. Det är nog det jag har längtat efter. 

 
Jag gjorde allt som borde göras, såg små fågelungar och vi sov alltförmånga i en säng en natt.
 
 
Någon var häftig och jag träffade John, korvprinsen som också är häftig.
En dag så fiskade jag. Nej, men jag satt i en solstol och sov, klockan 02-10. 
Det var mysigt. Och kallt. Och speciellt. Precis som vi. Förutom kallt. 
 
 
Jag, precis som mamma, fyllde år. Det firades med tårta, Göteborg,
Skara sommarland och tusen människor. 


Vi var på äventyr allihopa och skrev citat som mord i handen. Vi satt på ramberget och 
trillade in på en Uport festival i vår egen stad. Det var den konstigaste natten i mitt liv.
Men det var grymt roligt och jag hade någon som kysste mig vaknare. 
 
 
 
Det börjar gå mot sitt slut och jag har bara två livlinor kvar i Sverige.
En styck dandelion och en flightless bird.
Vi kollar på stjärnorna och jag har det bra de sista dagarna.
 
 
Sedan flyttar jag ifrån både drama och det jag har kärt.
Ny vacker epok. Men jag gråter för det jag lämnar. Hej England.
 

Kommentera här: