bellux

Jag bläddrar ner mina sidor i min nya favoritbok som jag har bestämt mig för att mer eller mindre sträckläsa innan planet lyfter på lördag. I min bok regnar det makrillar medan jag seglar runt på min räkmacka i Strandhems vackra tillvaro. Höstfärgerna är en del i mitt favoritfärgspektrum och efter nästan två år utan höst så är jag kär i alla färger. Rött. En del av mig längtar nog tillbaka till den röda Tsavo-sanden. Jag var där med några av mina allra bästa vänner för 4 år sedan nu, och tiden har flugit iväg på riktigt. Och snart flyger jag iväg igen. För 145676 gången. Jag undrar hur många flygplan jag har suttit på, jag tror det är alldeles för många. Jag hoppas alla mina CO2-utsläpp blir avräknade tillslut medan jag gör vad jag kan för att följa min naturs lagar.

Kenya. Rafiki. Mosungo. Jag vet inte vad jag tycker om att åka till Kenya igen, mitt huvud önskar lite att jag skulle åka tillbaka till samma by, Voi. Precis som mina kompisar från min hemförsamling gör på fredag. Vem vet vi kanske syns någonstans i flygplatsvimlet, ett av mina favoritvimmel, eller ute på Masai Mara. Vem vet. Jag är iallafall redo som alltid. 83 sidor och en styck kent-låt kvar, sedan bär det av.

”Var därför också ni beredda!
Ty i en stund när ni inte väntar det komer Människosonen”
Matteus 24:44

LÄS MIG: 
www.strandhemikenya.wordpress.com